Barcelona
I fredags stack jag och (Robinson-)Jimmy ner till Barcelona för att dyka upp som hemliga gäster på ÖSK's sponsorresa. Vi hade lördagen fri, och passade då på att se allt en turist bör se. Viktigat av allt, den kända kyrkan Sagrada la famillia. På kvällen gav vi oss av mot Camp Nou, och väl framme fick vi se Barca slå Getafe med 2-1. En bra match, där framför allt första halvlek bjöd på en hel del fina prestationer. Stämningen var på topp, och ljudnivån likaså. Mäktig upplevelse!
På söndagen var det då dags för oss att dyka upp som avslutning på konferensen, och vi pratade i ca 30 min om Robinson och saker kopplade till äventyret. Det kändes uppskattat, och vi fick även ställa upp på en hel del kort.
Det intressanta var att både jag och Jimmy fick chansen att socialisera och lära känna en stor och viktig del av Örebros näringsliv. Mycket trevligt!
Söndagskvällen innebar middag och utgång. Vi hamnade med fd spelarna Marino Rahmberg & Lars Larsen, samt Lars fru, politikern Sofia. Ett jättettrevligt sällskap, och all cred till ÖSK för att dom verkligen tog hand om oss på ett fantastiskt sätt.
Måndagen blev en ren resdag, och när man väl kom hem stupade man genast i säng.
Kort och gott, en underbar långhelg i Barcelona. Tack Jimmy, och Tack ÖSK för det!
Tänk vilken fin bild det hade blivit utan lyftkranarna. Vädret var kanon!
Mäktigt!
Jag kommer nu att ta en paus från bloggandet för att istället lägga fokus på ett nytt stort projekt.
Må och nå toppen! /Fredrik
Update, what's up?
Tänkte kort briefa er lite om vad som händer i mitt liv just nu.
Mycket jobb, och det är just på jobbet som dagens bilder är tagna.
Ni som har följt bloggen vet att jag har planerat en kupp mot mitt jobb, och i onsdags var det alltså dags.
Tack vare ett generöst bidrag från superhärliga Sam Dodds så kunde allting genomföras enligt planen.
Jag hade nämligen fixat en Liverpool-matchtröja med nummer 17 på ryggen. Originaltöjan sitter i vanliga fall på Liverpools argentinska nyförvärv Maxi Rodriguez. Men istället för att ha sitt efternamn på ryggen, har han kort och gott "Maxi". Ni som är snabba i hjärnkontoret har vid det här laget redan förstått poängen, jag jobbar ju på ICA Maxi! Så under hela onsdagen jobbade jag i världens vackraste tröja. Många log och kommenterade, och reaktionerna var uteslutande positiva! Kul att de som bestämmer på bygget kunde bjuda på att jag jobbade en heldag i tröjan!
Maxi is the shit!
Tror ni att arbetsdagen gick snabbt eller?
Förra veckan kunde man även i vår "spelbutik" köpa följande:
Har för mig att det blev elva rätt, men låg utdelning...
Nog om ICA Maxi, (nån måtta får det vara). I helgen är det stora makaroner på gång! Uppdaterar er mer när det börjar närma sig! Kan också utlova lite bilder på min "Robinson-hörna". Är ganska övertygad om att jag var den som fick med mig flest saker hem från äventyret, eller vad sägs om följande:
Voodoo-dockan, vattenflaskan, fyra stora snäckor, flera småsnäckor, benknotor från grisen som Lag Ghede vann, sand från vår strand och några saker till. Som sagt, bilder är på väg!
/Fredrik
Ett brev till Hans Brettschneider
Jag har alldeles nyss skickat ett mail till Hans Brettschneider där jag föreslår att vi tar varandra i hand och går åt olika håll. Om han väljer att skaka min verbalt utsträckta hand, kommer jag med glädje att lägga allt tråkigt kopplat till Robinson bakom mig. Skulle vara jäkligt skönt att till fullo kunna fokusera på roligare saker, samt att minnas och se tillbaka på allt det roliga vi fick vara med om.
Återkommer om responsen.
/Fredrik
Återkommer om responsen.
/Fredrik
Robinsonfinalen
Hans vann Robinson. Han tävlade sig tillbaka från Dödens lag, Ghede, och tog sen den andra av två finalplatser.
I finalen ställdes han mot Jimmy, och när Paolo förklarade att de utröstade deltagarna skulle kora vinnaren måste Hasse ha börjat räkna på hur många legogubbar han skulle kunna köpa för prispengarna.
För alla i juryn hade ju blivit utröstade av Jimmy, och "lärt känna den riktiga" Hans.
Men då detta sätt att utse vinnaren tillämpats tidigare, ser jag inga konstigheter med det.
Att jag sen tycker det är tråkigt att Hans vann, well, that's life.
Jag tänkte bjuda på en intressant sak från örådet, som TV4 av förklarliga skäl valde att klippa bort.
Vi i juryn fick ställa varsin fråga till finalisterna, och självklart kom frågan om prispengarna upp. Vem den kom från minns jag inte, men själva essensen var vad finalisterna skulle göra med 500 000 kr?
Hans svar: Resa och investera i Lego-företaget.
Jimmys svar: Skänka bort hela vinsten till välgörenhet.
Kommentar:
Jag tycker inte Hans ska ha dåligt samvete om han inte skänker bort några pengar, men det är kul att se hur olika syn man har på saker och ting. Jag själv hade byggt en pool till mina föräldrar i deras trädgård. Dom har alltid stöttat mig, och en pool har dom verkligen drömt om länge. Det hade känts bra för mig att lägga pengarna på det. Men så blev det alltså inte...
Att Jimmy spelat ett fult spel, svikit folk, och varit väldigt självgod rakt igenom programmet är nog de flesta överens om. Huruvida han är en värdig vinnare eller ej, är upp till var och en att avgöra. Men jag kan förstå att TV4 väljer att klippa bort just den här frågan, då den ruckar lite på "bad boy-bilden" av Mr Führ.
*********************************
Jag såg finalen tillsammans med massor av trevligt folk. Min flickvän och ca. hälften av deltagarna + många fler hade samlats i Anders trevliga villa i Älvsjö. Grym fest följdes upp av efterfest på Ett ställe på söder. En schysst nattklubb där vi verkligen kände oss privilegiade. Vi hade skitkul! Och vissa ännu roligare ;)
Summa sumarium en mycket lyckad kväll!
*********************************
Återkommer med svar på frågor om finalen. Det går utmärkt att kommentera eller ställa en fråga i kommentarerna till detta inlägg.
*********************************
För övrigt tycker jag det är skitbra att Efterlyst är tillbaka. Bura in buset!
Och att Tips-SM är igång.
Och att det är en jättemakaron på gång, den här veckan!
*********************************
Till sist: Kuppen som jag har planerat mot mitt jobb, kommer att iscensättas under vecka 5. Troligtvis på onsdag.
Sista ledtråden: Ett av fotbollsklubben Liverpools nyförvärv har ett speciellt namn, detta uppmärksammade jag, och nu hoppas jag att kuppen inte "dödas" innan folk har sett den...
Så ni som hänger på ICA där jag jobbar, håll utkik efter mig på onsdag!
So long!
/Fredrik
PS: intressant diskussion här:
http://blogg.stureplan.se/bloggkommentatorerna/2010/01/29/mobbing-pa-riktigt/comment-page-1/#comment-32204
I finalen ställdes han mot Jimmy, och när Paolo förklarade att de utröstade deltagarna skulle kora vinnaren måste Hasse ha börjat räkna på hur många legogubbar han skulle kunna köpa för prispengarna.
För alla i juryn hade ju blivit utröstade av Jimmy, och "lärt känna den riktiga" Hans.
Men då detta sätt att utse vinnaren tillämpats tidigare, ser jag inga konstigheter med det.
Att jag sen tycker det är tråkigt att Hans vann, well, that's life.
Jag tänkte bjuda på en intressant sak från örådet, som TV4 av förklarliga skäl valde att klippa bort.
Vi i juryn fick ställa varsin fråga till finalisterna, och självklart kom frågan om prispengarna upp. Vem den kom från minns jag inte, men själva essensen var vad finalisterna skulle göra med 500 000 kr?
Hans svar: Resa och investera i Lego-företaget.
Jimmys svar: Skänka bort hela vinsten till välgörenhet.
Kommentar:
Jag tycker inte Hans ska ha dåligt samvete om han inte skänker bort några pengar, men det är kul att se hur olika syn man har på saker och ting. Jag själv hade byggt en pool till mina föräldrar i deras trädgård. Dom har alltid stöttat mig, och en pool har dom verkligen drömt om länge. Det hade känts bra för mig att lägga pengarna på det. Men så blev det alltså inte...
Att Jimmy spelat ett fult spel, svikit folk, och varit väldigt självgod rakt igenom programmet är nog de flesta överens om. Huruvida han är en värdig vinnare eller ej, är upp till var och en att avgöra. Men jag kan förstå att TV4 väljer att klippa bort just den här frågan, då den ruckar lite på "bad boy-bilden" av Mr Führ.
*********************************
Jag såg finalen tillsammans med massor av trevligt folk. Min flickvän och ca. hälften av deltagarna + många fler hade samlats i Anders trevliga villa i Älvsjö. Grym fest följdes upp av efterfest på Ett ställe på söder. En schysst nattklubb där vi verkligen kände oss privilegiade. Vi hade skitkul! Och vissa ännu roligare ;)
Summa sumarium en mycket lyckad kväll!
*********************************
Återkommer med svar på frågor om finalen. Det går utmärkt att kommentera eller ställa en fråga i kommentarerna till detta inlägg.
*********************************
För övrigt tycker jag det är skitbra att Efterlyst är tillbaka. Bura in buset!
Och att Tips-SM är igång.
Och att det är en jättemakaron på gång, den här veckan!
*********************************
Till sist: Kuppen som jag har planerat mot mitt jobb, kommer att iscensättas under vecka 5. Troligtvis på onsdag.
Sista ledtråden: Ett av fotbollsklubben Liverpools nyförvärv har ett speciellt namn, detta uppmärksammade jag, och nu hoppas jag att kuppen inte "dödas" innan folk har sett den...
Så ni som hänger på ICA där jag jobbar, håll utkik efter mig på onsdag!
So long!
/Fredrik
PS: intressant diskussion här:
http://blogg.stureplan.se/bloggkommentatorerna/2010/01/29/mobbing-pa-riktigt/comment-page-1/#comment-32204
Varför gråter grinolle?
Innan jag skrev det här inlägget pratade jag med min mor.
Hon övertalade mig att lägga band på de starkaste känslorna, för när jag satte igång och berättade vad jag tänkte skriva blev hon lite orolig. Och även om hon tyckte att Hans betett sig som en riktig gris och var väl förtjänt av en ordentlig känga, så bad hon mig alltså att hålla igen.
Jag lovar mamma, jag ska försöka.
Först till vad som hände i avsnittet gällande tävlingar.
Lag Ghede fick chansen att "sätta respekt" i Lag Legba. Tävlingen var över på under minuten, och det var såklart inga tvivel om vilka som skulle vinna. Ghedes medlemmar bar på ett hat som de effektivt omvandlade till fysisk kraft. Priset var ett stort grillspett, så segern uppskattades av hela laget - fast på olika sätt.
I Lag Legbas Robinson-tävling vann Sanna precis före Jimmy. I örådet blev Veronica utröstad efter 2-2 och förlägning. Anders vek inte en tum från Jimmys sida, och jag tror att det var det som Sanna kände. Anders skulle aldrig gå med på att rösta ut Jimmy. Att sen finns dom som tycker att hon släppte Veronica för lätt är ju upp till dom. Som jag sagt tidigare, det är en tävling som går ut på att rösta ut deltagare. Inget konstigt med det.
Nog om tävlingarna.
Ankomsten till Helvetesstranden
När jag och Johan anlände till Lag Ghede (efter en riktig helvetesnatt som Johan beskrev mer ingående i sitt gästspel på Mikkos blogg) kände jag direkt; shit det här kommer bli tufft. Riktigt tufft.
Eftersom jag är lite seg med att blogga om de avsnitt som varit, har jag fördelen att kunna läsa vad de andra deltagarna skrivit. Framför allt Mikko och Hans tycker jag har skrivit intressant om hur dom upplevde sista tiden i Lag Ghede. Jag och Hans är inte på samma våglängd för fem öre, men jag tycker det är bra att han ger sin syn på det hela. Läs det dom har skrivit, och försök bilda dig en egen uppfattning. Det är mitt råd.
Med mig och Johan kom också det dåliga vädret, vilket lite ironiskt nog gjorde tiden i det lilla "skjulet" längre.
Jag kände väldigt tydligt att jag inte var varken önskad eller välkommen i mitt nya lag. Ganska snart insåg jag att denna tid skulle bli en rejäl prövning. Jag fick mycket skit för hur jag hade betett mig (läs röstat ut dom andra) och tvingades mer eller mindre sitta och lyssna på Lag Ghedes bittra verbala galla, som de öste över de icke närvarande deltagarna i Lag Legba.
En sekvens som etsat sig fast i mitt minne, är från en kväll när vi satt runt elden och pratade. Eller ja, Hans och Mats förde samtalet kanske är en mer korrekt beskrivning. I ungefär 2-4 timmar (svårt med tiden, utan klocka, i mörker) satt jag och lyssnade på hur värdelösa och icke värdiga vinnare de "andra" var. Efter några timmar vänder sig Hans mot mig och säger lite hånfullt:
- Ja, o du Fredik, du ä ju bar en Jimmy-wannbee höhö,
Jag tror inte jag svarade (tack och lov), för hade jag gjort det hade nog ordet gubbjävel varit det finaste i den meningen...
Men det fick mig att börja fundera. Om en person inte var värd vatten och bröd, ett par skor att gå i, eller att vara med i Robinson, hur var då dennes wannabe? Ett mähä helt utan intellekt och vett. I guess that
that what was they saw in me. Ouch!
Dagarna på Helvetesstranden (dom andra i laget kallade den för paradisstranden, men jag kände att det inte riktigt funkade för mig) var hemska. För mig handlar det inte om att jag satt för mig själv väldigt mycket. Det jag upplevde önskar jag ingen. Medelålders män som på ett (mycket) hånfullt sätt tog ut en revansch de ansåg sig ha rätt till. Jag hade röstat ut dom, och för det skulle jag straffas.
När jag satt där själv hann jag tänka mycket. Till Hasses stora förtret kom jag inte till nån insikt om att jag betett mig fel (enligt mig går spelet ut på att rösta ut varandra). Istället funderade jag mycket på dom där hemma, och hur denna upplevelse skulle komma att påverka mig. Jag har aldrig känt mig mobbad någonsin tidigare, men så plötsligt stod man där. Med skammen. För jag skulle ju skämmas, eller?
Medelålders män som själva anser sig stå över andra, och systematiskt kommenterade saker jag gjorde eller inte gjorde, människor som ansåg sig så jävla duktiga, dom betedde sig helt ok då eller?
Nej jag är ledsen Hans och Mats, men i mina ögon beter man sig inte så. Man står inte och säger att "alla borde stå för sin åsikt" för att 10 minuter senare avfärda någon annans åsikt som "helt fel". En annan intressant aspekt tycker jag är all skit jag fick ta för att jag inte hjälpte till tillräckligt i lägret.
Problemet var för mig, att så fort jag gjorde nåt, så gjorde jag det fel. Detta gjorde att jag drog mig undan mer och mer. Som kommentar till det, skulle jag (för ovanlighetens skull) drar en liknelse;
Det är sällan klassens mobboffer som föreslår att man ska spela fotboll på rasten...
Mitt vanliga jag hade aldrig tolererat det som jag utstod i Ghede. Jag hade aldrig låtit dom pissa på mig som dom gjorde. Förnedra mig som dom gjorde. Men i det läget var jag otroligt sliten. Att konfrontera mina antagonister skulle ha tagit mina sista krafter, och dom ville jag spara till tävlingen. Just det här med att dom "körde" med mig var nog det som var värst. Det gick till och med så långt att Annika kom fram till mig och sa följande:
-Men fan Fredrik, ser du inte hur dom kör med dig?!
Jag svarade med trött blick, och några ord om att jag inte orkade ta diskussionen. Jag var besviken på mig själv för det, men i efterhand också tacksam. En konfrontation hade kunnat leda till rejäla bråk. Jag mådde dåligt så det räckte redan.
Spontant känner jag att detta blev en osammanhängande text om min tid i Ghede, så jag kommer säkerligen att fylla i de luckor jag upptäcker i flera inlägg.
En annan notis från Ghede-tiden var deras irritation. De (flesta av dem) blev väldigt irriterade på att jag vägrade gå med i mobben mot Legba. Jag försvarade mina tidigare lagkamrater som backstabbat mig, och hävdade att jag inte var bitter. Och det var jag inte. Jag tyckte självklart att det var jäkligt surt, men jag hatade dom verkligen inte. När de bittra ghedeiterna insåg detta svarade de med hånfulla leenden och kommentarer om att jag inte visste bättre. Well, kanske gjorde jag inte det,
eller så var dom bara bittra att jag inte var lika bittter som dom.
Jag känner att jag avslutar här för idag. Börjar nämligen elda upp mig ordentligt, och jag lovade ju att hålla mig lugn. Återkommer garanterat och fyller i luckor, samt svarar på lite frågor och kommentarer. Fråga på så ska jag svara efter bästa förmåga...
Tills sist vill jag bara säga att detta kanske förklarar mitt ogillande av Hans, och min respekt för Mikko lite bättre. Mikko var den som pratade med mig på ett värdigt sätt, och det tycker jag visar att han har ett härligt hjärta.
So long..
/Fredrik
Hon övertalade mig att lägga band på de starkaste känslorna, för när jag satte igång och berättade vad jag tänkte skriva blev hon lite orolig. Och även om hon tyckte att Hans betett sig som en riktig gris och var väl förtjänt av en ordentlig känga, så bad hon mig alltså att hålla igen.
Jag lovar mamma, jag ska försöka.
Först till vad som hände i avsnittet gällande tävlingar.
Lag Ghede fick chansen att "sätta respekt" i Lag Legba. Tävlingen var över på under minuten, och det var såklart inga tvivel om vilka som skulle vinna. Ghedes medlemmar bar på ett hat som de effektivt omvandlade till fysisk kraft. Priset var ett stort grillspett, så segern uppskattades av hela laget - fast på olika sätt.
I Lag Legbas Robinson-tävling vann Sanna precis före Jimmy. I örådet blev Veronica utröstad efter 2-2 och förlägning. Anders vek inte en tum från Jimmys sida, och jag tror att det var det som Sanna kände. Anders skulle aldrig gå med på att rösta ut Jimmy. Att sen finns dom som tycker att hon släppte Veronica för lätt är ju upp till dom. Som jag sagt tidigare, det är en tävling som går ut på att rösta ut deltagare. Inget konstigt med det.
Nog om tävlingarna.
Ankomsten till Helvetesstranden
När jag och Johan anlände till Lag Ghede (efter en riktig helvetesnatt som Johan beskrev mer ingående i sitt gästspel på Mikkos blogg) kände jag direkt; shit det här kommer bli tufft. Riktigt tufft.
Eftersom jag är lite seg med att blogga om de avsnitt som varit, har jag fördelen att kunna läsa vad de andra deltagarna skrivit. Framför allt Mikko och Hans tycker jag har skrivit intressant om hur dom upplevde sista tiden i Lag Ghede. Jag och Hans är inte på samma våglängd för fem öre, men jag tycker det är bra att han ger sin syn på det hela. Läs det dom har skrivit, och försök bilda dig en egen uppfattning. Det är mitt råd.
Med mig och Johan kom också det dåliga vädret, vilket lite ironiskt nog gjorde tiden i det lilla "skjulet" längre.
Jag kände väldigt tydligt att jag inte var varken önskad eller välkommen i mitt nya lag. Ganska snart insåg jag att denna tid skulle bli en rejäl prövning. Jag fick mycket skit för hur jag hade betett mig (läs röstat ut dom andra) och tvingades mer eller mindre sitta och lyssna på Lag Ghedes bittra verbala galla, som de öste över de icke närvarande deltagarna i Lag Legba.
En sekvens som etsat sig fast i mitt minne, är från en kväll när vi satt runt elden och pratade. Eller ja, Hans och Mats förde samtalet kanske är en mer korrekt beskrivning. I ungefär 2-4 timmar (svårt med tiden, utan klocka, i mörker) satt jag och lyssnade på hur värdelösa och icke värdiga vinnare de "andra" var. Efter några timmar vänder sig Hans mot mig och säger lite hånfullt:
- Ja, o du Fredik, du ä ju bar en Jimmy-wannbee höhö,
Jag tror inte jag svarade (tack och lov), för hade jag gjort det hade nog ordet gubbjävel varit det finaste i den meningen...
Men det fick mig att börja fundera. Om en person inte var värd vatten och bröd, ett par skor att gå i, eller att vara med i Robinson, hur var då dennes wannabe? Ett mähä helt utan intellekt och vett. I guess that
that what was they saw in me. Ouch!
Dagarna på Helvetesstranden (dom andra i laget kallade den för paradisstranden, men jag kände att det inte riktigt funkade för mig) var hemska. För mig handlar det inte om att jag satt för mig själv väldigt mycket. Det jag upplevde önskar jag ingen. Medelålders män som på ett (mycket) hånfullt sätt tog ut en revansch de ansåg sig ha rätt till. Jag hade röstat ut dom, och för det skulle jag straffas.
När jag satt där själv hann jag tänka mycket. Till Hasses stora förtret kom jag inte till nån insikt om att jag betett mig fel (enligt mig går spelet ut på att rösta ut varandra). Istället funderade jag mycket på dom där hemma, och hur denna upplevelse skulle komma att påverka mig. Jag har aldrig känt mig mobbad någonsin tidigare, men så plötsligt stod man där. Med skammen. För jag skulle ju skämmas, eller?
Medelålders män som själva anser sig stå över andra, och systematiskt kommenterade saker jag gjorde eller inte gjorde, människor som ansåg sig så jävla duktiga, dom betedde sig helt ok då eller?
Nej jag är ledsen Hans och Mats, men i mina ögon beter man sig inte så. Man står inte och säger att "alla borde stå för sin åsikt" för att 10 minuter senare avfärda någon annans åsikt som "helt fel". En annan intressant aspekt tycker jag är all skit jag fick ta för att jag inte hjälpte till tillräckligt i lägret.
Problemet var för mig, att så fort jag gjorde nåt, så gjorde jag det fel. Detta gjorde att jag drog mig undan mer och mer. Som kommentar till det, skulle jag (för ovanlighetens skull) drar en liknelse;
Det är sällan klassens mobboffer som föreslår att man ska spela fotboll på rasten...
Mitt vanliga jag hade aldrig tolererat det som jag utstod i Ghede. Jag hade aldrig låtit dom pissa på mig som dom gjorde. Förnedra mig som dom gjorde. Men i det läget var jag otroligt sliten. Att konfrontera mina antagonister skulle ha tagit mina sista krafter, och dom ville jag spara till tävlingen. Just det här med att dom "körde" med mig var nog det som var värst. Det gick till och med så långt att Annika kom fram till mig och sa följande:
-Men fan Fredrik, ser du inte hur dom kör med dig?!
Jag svarade med trött blick, och några ord om att jag inte orkade ta diskussionen. Jag var besviken på mig själv för det, men i efterhand också tacksam. En konfrontation hade kunnat leda till rejäla bråk. Jag mådde dåligt så det räckte redan.
Spontant känner jag att detta blev en osammanhängande text om min tid i Ghede, så jag kommer säkerligen att fylla i de luckor jag upptäcker i flera inlägg.
En annan notis från Ghede-tiden var deras irritation. De (flesta av dem) blev väldigt irriterade på att jag vägrade gå med i mobben mot Legba. Jag försvarade mina tidigare lagkamrater som backstabbat mig, och hävdade att jag inte var bitter. Och det var jag inte. Jag tyckte självklart att det var jäkligt surt, men jag hatade dom verkligen inte. När de bittra ghedeiterna insåg detta svarade de med hånfulla leenden och kommentarer om att jag inte visste bättre. Well, kanske gjorde jag inte det,
eller så var dom bara bittra att jag inte var lika bittter som dom.
Jag känner att jag avslutar här för idag. Börjar nämligen elda upp mig ordentligt, och jag lovade ju att hålla mig lugn. Återkommer garanterat och fyller i luckor, samt svarar på lite frågor och kommentarer. Fråga på så ska jag svara efter bästa förmåga...
Tills sist vill jag bara säga att detta kanske förklarar mitt ogillande av Hans, och min respekt för Mikko lite bättre. Mikko var den som pratade med mig på ett värdigt sätt, och det tycker jag visar att han har ett härligt hjärta.
So long..
/Fredrik
Det blir aldrig som man tänkt sig...
När Paolo läste upp sista lappen med mitt namn kände jag väldigt många känslor på samma gång.
Fuck! Surt! Jaha?! Hmm...! Men ändå var jag inte speciellt upprörd. Det är ett spel, och precis som jag sa, så spelade de andra spelet bättre. No hard feelings, men det är klart, surt var det.
Vem som egentligen låg bakom vad har jag inte lagt nån som helst vikt vid, men kanske ska man kolla hur det egentligen låg till, nu när man träffar några av de andra deltagarna i helgen.. :)
Annars tyckte jag avsnittet var riktigt bra! Pristävlingen var nog den roligaste hittills. När Paolo berättar att priset var en SPA-kväll tänkte jag bara på en sak; fanns det mat där? Självklart avslöjar han då att det ev. kanske finns nåt litet att stoppa magen...
Det tände mig nåt enormt, vilket kanske framkom lite för tydligt i mitt vrål "VILJAN ATT VINNA!!!" Haha, det skrattade jag gott åt. Hoppas några av er därute också fick er ett gott skratt. Den bjuder jag på :)
I själva tävlingen fick vi se många imponerande insatser, men starkast av alla var Sanna. Var det tanken på spa-upplevelsen som gav extra krafter kanske? Tyckte att Johans jämförelse med Modesty Blase var både rolig och träffande.
I Robinsontävlingen trodde jag verkligen att jag skulle vinna. Men min hjärna drabbades av nåt konstigt looser-flimmer (kan det ha varit Agwe-sjukan tro?;) Och när jag skulle sätta i pusselbitarna försvann allt jag tänkt ut när vi grävdes ner. Så kan det vara ibland, men det är klart att man var besviken...
Hur hade det sett ut om jag hade vunnit den tävlingen tro?
Inför örådet hade jag en konstig magkänsla. Jag trodde till 100% att Johan skulle åka, men ändå packade jag mina tillhörigheter med lite större omsorg än vanligt. Att det sen gick som det gick, well that's life.
När jag vandrade iväg från örådet kände jag mig ändå stolt. Jag hade kommit sexa i Robinson. Inte illa!
Men så säger Paolo de magiska orden; ditt äventyr är INTE över!
Jag övernattade i en hydda och kom sen till mitt nya lag dagen efter. Den natten regnade det verkligen sjukt mycket. Vattnet forsade in, och jag vaknade flera gånger dyblöt. Tänkte i mitt stilla sinne att, nu kan det inte bli värre.
Jag visste inte hur fel jag hade...
Trailern inför kvällens avsnitt (säsongens näst sista) avslöjar lite om hur min tid i Lag Ghede var, men det tänkte jag berätta mer om EFTER avsnittet. Jag är nämligen sjukt nyfiken på vad som kommer att visas, och hur TV4 har valt att vinkla min tid där. Så låt mig återkomma i ämnet.
Tror utan att veta nåt säkert, att Fredagens kvällstidningar kommer innehålla en hel del hårda ord. Låt mig få återkomma till dem senare också. Det kan komma att behövas...
Efter programmet där jag blev utröstad så chattade jag med tittarna på tv4.se
kika gärna in frågorna och svaren! ww.tv4.se
|Fredrik
Fuck! Surt! Jaha?! Hmm...! Men ändå var jag inte speciellt upprörd. Det är ett spel, och precis som jag sa, så spelade de andra spelet bättre. No hard feelings, men det är klart, surt var det.
Vem som egentligen låg bakom vad har jag inte lagt nån som helst vikt vid, men kanske ska man kolla hur det egentligen låg till, nu när man träffar några av de andra deltagarna i helgen.. :)
Annars tyckte jag avsnittet var riktigt bra! Pristävlingen var nog den roligaste hittills. När Paolo berättar att priset var en SPA-kväll tänkte jag bara på en sak; fanns det mat där? Självklart avslöjar han då att det ev. kanske finns nåt litet att stoppa magen...
Det tände mig nåt enormt, vilket kanske framkom lite för tydligt i mitt vrål "VILJAN ATT VINNA!!!" Haha, det skrattade jag gott åt. Hoppas några av er därute också fick er ett gott skratt. Den bjuder jag på :)
I själva tävlingen fick vi se många imponerande insatser, men starkast av alla var Sanna. Var det tanken på spa-upplevelsen som gav extra krafter kanske? Tyckte att Johans jämförelse med Modesty Blase var både rolig och träffande.
I Robinsontävlingen trodde jag verkligen att jag skulle vinna. Men min hjärna drabbades av nåt konstigt looser-flimmer (kan det ha varit Agwe-sjukan tro?;) Och när jag skulle sätta i pusselbitarna försvann allt jag tänkt ut när vi grävdes ner. Så kan det vara ibland, men det är klart att man var besviken...
Hur hade det sett ut om jag hade vunnit den tävlingen tro?
Inför örådet hade jag en konstig magkänsla. Jag trodde till 100% att Johan skulle åka, men ändå packade jag mina tillhörigheter med lite större omsorg än vanligt. Att det sen gick som det gick, well that's life.
När jag vandrade iväg från örådet kände jag mig ändå stolt. Jag hade kommit sexa i Robinson. Inte illa!
Men så säger Paolo de magiska orden; ditt äventyr är INTE över!
Jag övernattade i en hydda och kom sen till mitt nya lag dagen efter. Den natten regnade det verkligen sjukt mycket. Vattnet forsade in, och jag vaknade flera gånger dyblöt. Tänkte i mitt stilla sinne att, nu kan det inte bli värre.
Jag visste inte hur fel jag hade...
Trailern inför kvällens avsnitt (säsongens näst sista) avslöjar lite om hur min tid i Lag Ghede var, men det tänkte jag berätta mer om EFTER avsnittet. Jag är nämligen sjukt nyfiken på vad som kommer att visas, och hur TV4 har valt att vinkla min tid där. Så låt mig återkomma i ämnet.
Tror utan att veta nåt säkert, att Fredagens kvällstidningar kommer innehålla en hel del hårda ord. Låt mig få återkomma till dem senare också. Det kan komma att behövas...
Efter programmet där jag blev utröstad så chattade jag med tittarna på tv4.se
kika gärna in frågorna och svaren! ww.tv4.se
|Fredrik
Ett svårt beslut, och "fusk" i Robinson...
Avsnitt nummer 10 var mycket bra enligt mig. Här är en kort sammanfattning av vad som hände.
Livet i Legba fortsatte sin gilla gång, diverse samtalsämnen avverkades och återkom. Vissa deltagare hade vid detta läget börja övervinna sin hunger. Jag var inte en av dem. Min fysiska status började dala rejält, vilket gjorde mig mindre social än vd jag varit innan. Ledan att konstant vara sjukt jäkla hungrig, och samtidigt matt och uttråkad var en rejäl prövning. Hur livet i Ghede flöt på, har jag ingen aning om, men av TV-bilderna att döma såg dom ut att ha väldigt trevligt...
Pristävling: När Paolo berättade att priset var att få skriva brev hem, svartnade mina ögon. Jag gick in i mig själv och tänkte "vinn det här nu, för faan Freddan". När vi anlände hade vi på håll sett några höga pålar i sanden, men vi avfärdade dom snabbt som dagens tävling. Skulle jag klättra upp där? Knappast! Nu visade det sig att det var just dessa pålar vi skulle klamra oss fast vid. För att komma upp till toppen fick vi klättra upp på en supersmal kabelstege som svajade oroväckande mycket. Väl uppe på toppen skulle man förflytta sig från stegen över till pålen. Fy fan vad rädd jag var! När jag pratade med Paolo efteråt sa han att han sett skräcken i mina ögon. Det enda som fick mig att ställa upp var priset. Jag ville så gärna få skriva brev hem. När tävlingen började tog jag mig snabbt ner en bit på pålen. Min uppfattning var att om jag skulle vinna detta så skulle det dra ut på tiden. Att då klamra sig fast 5 meter upp i luften, och sen få kramp och falla handlöst ner i sanden lockade inte... Att Sanna var för (lätt?) svår för mig är bara att erkänna. Jag stog på de centimetersmala repen i nästan en timme, och det sved som fasen under fötterna. Efter tävlingen hade jag fina blåsor kan jag säga.
Vad som inte visas i TV, är att jag står och sjunger nästan hela tiden som det bara var jag och Sanna kvar i tävlingen. Fick höra efteråt att producent Gårdinger inte uppskattade min ljuva falsksång bestående av Peter Lemarcs underbara "Brudbuketten" och Liverpool-dängan "You'll never walk alone" sisådär femtioelva gånger i följd...
Stackars Pontus, not!
Att torska i tävlingen var riktigt surt, dels för att jag ville ha en individuell vinst, men också som sagt för priset.
I vanliga fall tycker jag inte om fusk, men mitt äventyr i Robinson lämnade en del gråzoner öppna. Jag erkänner härmed att jag fuskade i detta avsnitt. Det är inget som visas i TV (tack och lov), men heller inget jag ångrar.
Låt mig förklara; Vi hade innan äventyret startade fått tydliga order om att saker vi hittade, fick vi inte stoppa på oss. Typ tändare, pennor, spikar och andra småsaker. Gjorde man det, kunde man i värsta fall bli diskad.
Jag var dock så besviken över att jag inte fick skriva nåt brev till min flickvän, att jag gjorde det förbjudna. På något sätt (historien förtäljer inte hur) kom jag över en sliten pennstump, och ett papper. Med detta skapade jag det brev jag aldrig fick skriva. Jag valde orden med omsorg, och bestämde mig för att när just det programmet sändes i TV, skulle jag ge min flickvän det hemliga brevet. Det gjorde jag också, och hon blev väldigt glad.
Kort och gott, kalla mig vad fan du vill, men i detta fall var jag en stolt fuskare...
Robinson-tävling: Paolo förklarade att tävlingen gick ut på att minnas symboler, och mina pengar låg på att jag eller Mikko skulle ta det. Det här var våran typ av tävling. Men tji fick vi, för gammal visade sig vara äldst. Johan gjorde Sannas och Jimmys smaskande kortvarigt, och vann på ett mycket imponerande sätt. All heder åt den insatsen. Jag kan till mitt försvar säga att min bana krånglade rejält (igen!), med massvis av tekniska fel. Detta gjorde att jag helt kom ur rytmen och aldrig ens var nära att vinna. Tveksamt om jag hade rått på Johan ändå, men jag anser att jag aldrig fick en ärlig chans att ens försöka. Tough shit!
Efter att Johan vunnit immunitet gav han, sportsman som han är, bort sin halva immunitet till Sanna. Hon i sin tur gav sin hela immunitet vidare till Jimmy av någon outgrundlig anledning. Men det är klart, det var ju ett taktiskt smart drag.
Inför örådet kände jag en fruktansvärd vånda. Jimmy, Anders, Sanna och jag skulle lägga våra röster på Mikko. Det skulle innebära att övriga tre röster endast skulle vara av akademiskt intesse. Och vad är det man säger, var och en står sig själv närmast. Men att rösta på Mikko bar emot. Det bar emot som fan! Jag gillade Mikko från det att äventyret startade, och jag vill fortfarande hävda att han är den "bästa" deltagaren i årets Robinson. Ändå röstade jag alltså på honom. Grejen var att jag hade bestämt mig för att stå fast vid mitt ord, och rösta med den "avskyvärda" pakten. När jag precis före örådet konfronterade Mikko med att jag skulle rösta på honom, gav jag som förklaring att jag slutit en överenskommelse med djävulen.
I min metaforiska lilla värld, var det pakten jag syftade på...
När Mikko blivit utröstad gjorde han historiens snyggaste sorti. Dessvärre blev ni TV-tittare rånade på den.
Följande utspelade sig:
-Paolo: Mikko, är det något du vill säga till dina forna lagkamrater?
-Mikko: Vem var det? Vem var det? Vem var det som rösta...?
(en imitering av det hyllade youtube-klippet "Skogsturken")
Knappt nån av oss andra kunde hålla sig för skratt, och som vi skrattade! Tårarna rann, och en munter stämning spred sig. Men detta väljer alltså TV4 att klippa bort. Illa fyran, riktigt illa. Det hade blivit TV-historia det...
Detta gör bilderna på oss (tårögda) när vi lämnar örådet en aning svårförstådda...
**************************
Finalvecka: Nu drar finalveckan igång! Robinson kommer att visas ONSDAG, TORSDAG & LÖRDAG KL 20:00.
Anledningen är (oavsett vad fyran säger), att man inte vill att finalen ska krocka med grannkanalens MELODIFESTIVALEN som drar igång i februari. Ett klokt beslut om du frågar mig. En spännande vecka blir det, och jag kan lova att onsdagens avsnitt bjuder på en hel del sevärda & oväntade saker...
**************************
Annars rullar allt på för min del. Jag jobbar och står i. Men imorrn (tisdag) får jag ett roligt avbrott i vardagen.
Jag och Jimmy ska nämligen vara med i radioprgrammet "Frukost" på SR Örebro P4.
Så Kl. 07:30 kan alla ni morgonpigga närkingar således höra vad vi tycker och tänker om finalveckan och programmet i övrigt.
Missa inte det!
**************************
Ni som följer bloggen vet att jag planerar en kupp mot mitt jobb, och för att detta ska bli verklighet behövde jag lite sponsring. De underbara grabbarna på Sam Dodds har lovat att hjälpa till, och jag tror det kan bli kul.
Dagens ledtråd: Kuppen har med Liverpool FC att göra...
Återkommer garanterat om detta!
Må och nå toppen!
/Fredrik
Livet i Legba fortsatte sin gilla gång, diverse samtalsämnen avverkades och återkom. Vissa deltagare hade vid detta läget börja övervinna sin hunger. Jag var inte en av dem. Min fysiska status började dala rejält, vilket gjorde mig mindre social än vd jag varit innan. Ledan att konstant vara sjukt jäkla hungrig, och samtidigt matt och uttråkad var en rejäl prövning. Hur livet i Ghede flöt på, har jag ingen aning om, men av TV-bilderna att döma såg dom ut att ha väldigt trevligt...
Pristävling: När Paolo berättade att priset var att få skriva brev hem, svartnade mina ögon. Jag gick in i mig själv och tänkte "vinn det här nu, för faan Freddan". När vi anlände hade vi på håll sett några höga pålar i sanden, men vi avfärdade dom snabbt som dagens tävling. Skulle jag klättra upp där? Knappast! Nu visade det sig att det var just dessa pålar vi skulle klamra oss fast vid. För att komma upp till toppen fick vi klättra upp på en supersmal kabelstege som svajade oroväckande mycket. Väl uppe på toppen skulle man förflytta sig från stegen över till pålen. Fy fan vad rädd jag var! När jag pratade med Paolo efteråt sa han att han sett skräcken i mina ögon. Det enda som fick mig att ställa upp var priset. Jag ville så gärna få skriva brev hem. När tävlingen började tog jag mig snabbt ner en bit på pålen. Min uppfattning var att om jag skulle vinna detta så skulle det dra ut på tiden. Att då klamra sig fast 5 meter upp i luften, och sen få kramp och falla handlöst ner i sanden lockade inte... Att Sanna var för (lätt?) svår för mig är bara att erkänna. Jag stog på de centimetersmala repen i nästan en timme, och det sved som fasen under fötterna. Efter tävlingen hade jag fina blåsor kan jag säga.
Vad som inte visas i TV, är att jag står och sjunger nästan hela tiden som det bara var jag och Sanna kvar i tävlingen. Fick höra efteråt att producent Gårdinger inte uppskattade min ljuva falsksång bestående av Peter Lemarcs underbara "Brudbuketten" och Liverpool-dängan "You'll never walk alone" sisådär femtioelva gånger i följd...
Stackars Pontus, not!
Att torska i tävlingen var riktigt surt, dels för att jag ville ha en individuell vinst, men också som sagt för priset.
I vanliga fall tycker jag inte om fusk, men mitt äventyr i Robinson lämnade en del gråzoner öppna. Jag erkänner härmed att jag fuskade i detta avsnitt. Det är inget som visas i TV (tack och lov), men heller inget jag ångrar.
Låt mig förklara; Vi hade innan äventyret startade fått tydliga order om att saker vi hittade, fick vi inte stoppa på oss. Typ tändare, pennor, spikar och andra småsaker. Gjorde man det, kunde man i värsta fall bli diskad.
Jag var dock så besviken över att jag inte fick skriva nåt brev till min flickvän, att jag gjorde det förbjudna. På något sätt (historien förtäljer inte hur) kom jag över en sliten pennstump, och ett papper. Med detta skapade jag det brev jag aldrig fick skriva. Jag valde orden med omsorg, och bestämde mig för att när just det programmet sändes i TV, skulle jag ge min flickvän det hemliga brevet. Det gjorde jag också, och hon blev väldigt glad.
Kort och gott, kalla mig vad fan du vill, men i detta fall var jag en stolt fuskare...
Robinson-tävling: Paolo förklarade att tävlingen gick ut på att minnas symboler, och mina pengar låg på att jag eller Mikko skulle ta det. Det här var våran typ av tävling. Men tji fick vi, för gammal visade sig vara äldst. Johan gjorde Sannas och Jimmys smaskande kortvarigt, och vann på ett mycket imponerande sätt. All heder åt den insatsen. Jag kan till mitt försvar säga att min bana krånglade rejält (igen!), med massvis av tekniska fel. Detta gjorde att jag helt kom ur rytmen och aldrig ens var nära att vinna. Tveksamt om jag hade rått på Johan ändå, men jag anser att jag aldrig fick en ärlig chans att ens försöka. Tough shit!
Efter att Johan vunnit immunitet gav han, sportsman som han är, bort sin halva immunitet till Sanna. Hon i sin tur gav sin hela immunitet vidare till Jimmy av någon outgrundlig anledning. Men det är klart, det var ju ett taktiskt smart drag.
Inför örådet kände jag en fruktansvärd vånda. Jimmy, Anders, Sanna och jag skulle lägga våra röster på Mikko. Det skulle innebära att övriga tre röster endast skulle vara av akademiskt intesse. Och vad är det man säger, var och en står sig själv närmast. Men att rösta på Mikko bar emot. Det bar emot som fan! Jag gillade Mikko från det att äventyret startade, och jag vill fortfarande hävda att han är den "bästa" deltagaren i årets Robinson. Ändå röstade jag alltså på honom. Grejen var att jag hade bestämt mig för att stå fast vid mitt ord, och rösta med den "avskyvärda" pakten. När jag precis före örådet konfronterade Mikko med att jag skulle rösta på honom, gav jag som förklaring att jag slutit en överenskommelse med djävulen.
I min metaforiska lilla värld, var det pakten jag syftade på...
När Mikko blivit utröstad gjorde han historiens snyggaste sorti. Dessvärre blev ni TV-tittare rånade på den.
Följande utspelade sig:
-Paolo: Mikko, är det något du vill säga till dina forna lagkamrater?
-Mikko: Vem var det? Vem var det? Vem var det som rösta...?
(en imitering av det hyllade youtube-klippet "Skogsturken")
Knappt nån av oss andra kunde hålla sig för skratt, och som vi skrattade! Tårarna rann, och en munter stämning spred sig. Men detta väljer alltså TV4 att klippa bort. Illa fyran, riktigt illa. Det hade blivit TV-historia det...
Detta gör bilderna på oss (tårögda) när vi lämnar örådet en aning svårförstådda...
**************************
Finalvecka: Nu drar finalveckan igång! Robinson kommer att visas ONSDAG, TORSDAG & LÖRDAG KL 20:00.
Anledningen är (oavsett vad fyran säger), att man inte vill att finalen ska krocka med grannkanalens MELODIFESTIVALEN som drar igång i februari. Ett klokt beslut om du frågar mig. En spännande vecka blir det, och jag kan lova att onsdagens avsnitt bjuder på en hel del sevärda & oväntade saker...
**************************
Annars rullar allt på för min del. Jag jobbar och står i. Men imorrn (tisdag) får jag ett roligt avbrott i vardagen.
Jag och Jimmy ska nämligen vara med i radioprgrammet "Frukost" på SR Örebro P4.
Så Kl. 07:30 kan alla ni morgonpigga närkingar således höra vad vi tycker och tänker om finalveckan och programmet i övrigt.
Missa inte det!
**************************
Ni som följer bloggen vet att jag planerar en kupp mot mitt jobb, och för att detta ska bli verklighet behövde jag lite sponsring. De underbara grabbarna på Sam Dodds har lovat att hjälpa till, och jag tror det kan bli kul.
Dagens ledtråd: Kuppen har med Liverpool FC att göra...
Återkommer garanterat om detta!
Må och nå toppen!
/Fredrik
Alla goda ting är tre!
Ibland känner man att en förändring är nödvändig. Så har jag känt ett tag gällande mina tekniska prylar.
Detta är nu åtgärdat enligt en tre-stegs-process.
Steg 1: Jag har köpt en ny telefon. Från en vardag med min Nokia från stenåldern, rakt in i 2010 med en sprittans ny Samsung Spica! Visserligen finns det några detaljer jag inte vant mig vid än, men ändå. Vilken skillnad!
Så här ser mitt nyförvärv ut! Iphone släng dig i väggen!
Steg 2: Äntligen har jag fixat Spotify Premium! No more "ursäkta att jag stör igen...", i alla fall inte förrän till påsk. It's wonderful, it really is! Lätt värt 99:-/månad när man som jag använder det varje dag!
Steg 3: På jobbet hade man i höstas centralt på ICA styrt upp en tävling för alla Maxi-butiker. Tävlingen gick ut på att exponera Änglar & Demoner på bästa sätt + att sälja massor av just denna film! Av 69 butiker såg jag till att Örebro kom på en andraplats, vilket resulterade i ett fint pris. Stort Grattis till Maxi Special Hässleholm som kammade hem förstapriset, en bluray-spelare. Men andrapriset var inte fy skam det heller!
En Sony Cybershot DSC-H20.
Wow säger jag bara! Snacka om skillnad mot min gamla Kodak som drivs av vanliga AA-batterier...
Med denna tre-stegs-metod har jag alltså på ett värdigt sätt tagit mig tillbaka till elektronikens samtid.
Det var fanimej på tiden!
/Fredrik
PS: Just nu håller jag på att planera en kupp mot mitt jobb... följ bloggen så får du veta mer allt eftersom... DS
Tips-SM & Årets julkort
Robinson Karibien är snart inne på upploppet. Avsnitt tio som sänds på lördag, följs upp av en mäktig finalvecka med program onsdag, torsdag och lördag veckan därpå! Trevligt!
Men lördagar innebär ju inte bara Robinson. STRYKTIPSET är ju den ultimata uppladdningen, och här gömmer sig en stolt tradition för min far och mig. Varje lördag sätter vi oss framför TV'n. Mellan kl. 16:00-18:00 är allt annat än fotbollssnack, kaffe och whiskey strängt förbjudet. Det är vår heliga stund. Inga uteblivanden accepteras, såvida man inte (som pappa var i lördags) är på typ, Teneriffa...
Tungt att man jobbar helgen som kommer (9-17 lör+sön), men det känns ändå ok eftersom det innebär att jag är ledig nästa helg då det blir stor finalfest på lördagen! Fredagen kommer även den att bjuda på party, då lillsyrran fyller 18, och vi ska fira henne (och Mamma som fyllde 50 i måndags) med hela tjocka släkten på Restuarang Hellas i Örebro. Detta följs självklart upp med utgång efteråt.
Like I said, next weekend, is soo PARTY!
Självklart lyckades jag i Pappas frånvaro trycka in två 11:or i lördags by the way! Körde två st 48-raders-system (1 helgardering + 4 halvgarderingar), och det komiska var att matcherna jag missade på den ena kupongen, fick jag in på den andra, och tvärtom. Visserligen gav det mig bara 240 spänn i vinstpengar, men ändå [11 rätt x 2] är ändå mer än godkänt!
Ny rad på lördag, och då är det även sista genrepet inför TIPS-SM som börjar vecka 4. Då gäller det att tagga till!
Nytt för i år, är att man även kan ställa upp i lag om 4-5 personer. Kanske vore nåt... Nån som är sugen?
Eventuellt så dyker min och pappas rad (vanligtvis ett 96-raders-system) upp här fram emot helgen.
Jag lovade ju er att visa upp det speciella julkortet jag fick av Robinson-Mikko. Han grundlurade mig den jäkeln! Haha! Här är det:
När jag såg framsidan smålog jag lite för mig själv...
och när jag vände på kuvertet kände jag mig smickrad...
men what the f*ck. Detta var vad som fanns inuti... You got me brother!
Utan tvivel det roligaste julkortet jag någonsin fått!
En riktig Blåsning från den kluriga göteborgar'n...
Jag kunde ju inte annat än åtgälda denna överraskning med en sen julklapp.
Vad det var för nåt? Well, det får du kika in Mikkos blogg för att se...
/Fredrik
Men lördagar innebär ju inte bara Robinson. STRYKTIPSET är ju den ultimata uppladdningen, och här gömmer sig en stolt tradition för min far och mig. Varje lördag sätter vi oss framför TV'n. Mellan kl. 16:00-18:00 är allt annat än fotbollssnack, kaffe och whiskey strängt förbjudet. Det är vår heliga stund. Inga uteblivanden accepteras, såvida man inte (som pappa var i lördags) är på typ, Teneriffa...
Tungt att man jobbar helgen som kommer (9-17 lör+sön), men det känns ändå ok eftersom det innebär att jag är ledig nästa helg då det blir stor finalfest på lördagen! Fredagen kommer även den att bjuda på party, då lillsyrran fyller 18, och vi ska fira henne (och Mamma som fyllde 50 i måndags) med hela tjocka släkten på Restuarang Hellas i Örebro. Detta följs självklart upp med utgång efteråt.
Like I said, next weekend, is soo PARTY!
Självklart lyckades jag i Pappas frånvaro trycka in två 11:or i lördags by the way! Körde två st 48-raders-system (1 helgardering + 4 halvgarderingar), och det komiska var att matcherna jag missade på den ena kupongen, fick jag in på den andra, och tvärtom. Visserligen gav det mig bara 240 spänn i vinstpengar, men ändå [11 rätt x 2] är ändå mer än godkänt!
Ny rad på lördag, och då är det även sista genrepet inför TIPS-SM som börjar vecka 4. Då gäller det att tagga till!
Nytt för i år, är att man även kan ställa upp i lag om 4-5 personer. Kanske vore nåt... Nån som är sugen?
Eventuellt så dyker min och pappas rad (vanligtvis ett 96-raders-system) upp här fram emot helgen.
Jag lovade ju er att visa upp det speciella julkortet jag fick av Robinson-Mikko. Han grundlurade mig den jäkeln! Haha! Här är det:
När jag såg framsidan smålog jag lite för mig själv...
och när jag vände på kuvertet kände jag mig smickrad...
men what the f*ck. Detta var vad som fanns inuti... You got me brother!
Utan tvivel det roligaste julkortet jag någonsin fått!
En riktig Blåsning från den kluriga göteborgar'n...
Jag kunde ju inte annat än åtgälda denna överraskning med en sen julklapp.
Vad det var för nåt? Well, det får du kika in Mikkos blogg för att se...
/Fredrik
Ett erkännande.
I detta inlägg tänkte jag kort berätta om avsnitt nio av Robinson Karibien. Ett ganska dåligt och händelsefattigt avsnitt om man får lov att säga så. Men innan vi dyker djupare i det, tänkte jag svara på en kommentar jag fick på mitt förra blogginlägg. Signaturen "Jenny" skrev så här:
"Herregud va barnslig du är. Du var den i Robinson som man inte la märke till, det var du man aldrig kom ihåg namnet på. Tyckte det mer verkade som att du var den minst kompetenta på både den fysiska och sociala fronten. Vad handlar Robinson om? Vad folk har får åsikter? Är Hans inte en värdig vinnare i Robinson för att han inte tycker om Jimmy, att han tycker att han är omogen osv. Tycker att du ska tänka om... vad det var du hette nugien? ;)"
Jag förstår precis vad du menar Jenny. Och jag är den förste att hålla med dig, i vissa saker.
Den mest anonyma deltagaren i årets Robinson, den man aldrig kommer ihåg namnet på, den som aldrig verkar ha en egen åsikt, den som Jimmy har "lindat runt sitt lillfinger". Det är jag det.
And I'm cool with that.
Låt mig förklara; Jag sökte till Robinson av tre anledningar.
*Den fysiska utmaningen
*Den psykiska utmaningen
*För att vinna
Att "göra bra TV" är inte mitt jobb. För att citera mitt befäl i lumpen, Kapten Berg, "I don't care!"
Jag ställde inte upp i Robinson för att bli B-kändis och springa på Stureplan varje helg. Inte heller för att bli nån typ av lokalkändis som folk i stan stirrar på. Inget av det tilltalar mig. Om Robinson Karibien blir ett bra TV-program är inte direkt nåt man bekymrar sig över när man knappt ätit nåt på flera veckor. I alla fall inte jag.
I min värld är Robinson över. Mitt Robinson slutade när jag såg min familj stå och vänta i ankomsthallen på Arlanda. När människor runtomkring mig blev suddiga, och ljudet från flygplansmotorerna långsamt försvann.
Mitt äventyr, mitt Robinson, tog slut då och där. Det som visas på TV är för mig nåt helt annat.
Jag ska inte säga att jag inte bryr mig, då skulle jag ljuga.
Självklart sitter jag klistrad framför TV'n på lördagkvällarna.
Men i ärlighetens namn ska det bli ganska skönt när TV-programmet är över. När våra 15 minuter i rampljuset är slut så att säga. Att folk kommer fortsätta prata med, och känna igen oss deltagare, är något vi får leva med.
Så Jenny, att du inte kommer ihåg mitt namn, att du inte känner igen mig på stan, och att du tycker att jag bär lite av en "looser-stämpel", det är helt ok. För i ärlighetens namn så bryr jag mig inte. Jag bryr mig inte om att några (kanske flera) av årets deltagare tycker nedvärderande saker om mig. Jag bryr mig inte, om att svenska folket inte kommer ihåg mig. Jag bryr mig inte, när det väl kommer till kritan, om Robinson blir årets tittarsuccé, eller ett program som faller i glömska.
Vad jag däremot bryr mig om, är min familj och mina vänner. Jag bryr mig om att mitt äventyr,
MITT ROBINSON, blev en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Många erfarenheter rikare är jag, och det är jag verkligen tacksam för. Jag har lärt mig en hel del om mig själv, och om hur andra människor fungerar (och inte fungerar).
Att jag sen kablas ut som ett slött mähä, det må så vara.
För en sak är klar, I rather take the bus with my girlfriend, then sit in a Taxi alone.
Nog om det.
*****************************
Lördagens avsnitt, nummer nio i ordningen, var ganska trött. Fokus låg helt och hållet på Mats och Anders konflikt. I lägret puttrade dagarna på, men vi skapade inga löpsedlar direkt. Det som bröt det småtrista mönstret var tävlingarna. Pristävlingen vann Mats överlägset, och tur var väl det. Tror inte det var någon annan som tyckte att en kudde var ett speciellt bra pris. Dock så verkade "Mördarn" nöjd, och ingen annan grät ju heller av besvikelse.
Varför är Mats då så överlägsen oss andra i tävlingarna? Well, för det första är karln ett fysiskt mästerverk. Trots en ålder närmare 50, och en stelopererad rygg är han rena HE-MAN. Addera till det ett psyke av stål, och en vinnarskalle som slår det mesta. Fakta är att många tävlingar redan kändes avgjorda på förhand. Vi andra var som fjärdeklassare som nyss besökt kiosken, medan Mats var den läskiga killen från högstadiet som utan ett ord snodde allt vårt godis... Do you got my point?
Men så händer det. Den ödmjuka (eller???) högstadiekillen går fram till en blond tjej som vet hur man biter ifrån. Han sträcker sig mot hennes godispåse, men möts av en hård och respektlös örfil. Lite chockad och aningen generad går han därifrån. Kommentaren "Nobody, takes my candy..." känns klockren!
Det jag syftar på är alltså Robinson-tävlingen som Veronica storstilat kammade hem. Snyggt gjort! Hon krossade allt motstånd, och det är som jag sa i avsnittet, bara att lyfta på hatten. Vilken balans! Var det tacka vare baletten mån tro?
I örådet blev det respass för Mats, som därmed får göra Hans och Annika sällskap i Lag Ghede.
********************************
I nästa avsnitt, kan det bli pinsamt för mig. Beror helt på vad TV4 väljer att ta med.
Återkommer om detta, men kan avslöja att Singing Bee gästspelade på nästa pristävling.
Deltagaren..... Fredrik Norrström. Oh lord!
So long...
/Fredrik
"Herregud va barnslig du är. Du var den i Robinson som man inte la märke till, det var du man aldrig kom ihåg namnet på. Tyckte det mer verkade som att du var den minst kompetenta på både den fysiska och sociala fronten. Vad handlar Robinson om? Vad folk har får åsikter? Är Hans inte en värdig vinnare i Robinson för att han inte tycker om Jimmy, att han tycker att han är omogen osv. Tycker att du ska tänka om... vad det var du hette nugien? ;)"
Jag förstår precis vad du menar Jenny. Och jag är den förste att hålla med dig, i vissa saker.
Den mest anonyma deltagaren i årets Robinson, den man aldrig kommer ihåg namnet på, den som aldrig verkar ha en egen åsikt, den som Jimmy har "lindat runt sitt lillfinger". Det är jag det.
And I'm cool with that.
Låt mig förklara; Jag sökte till Robinson av tre anledningar.
*Den fysiska utmaningen
*Den psykiska utmaningen
*För att vinna
Att "göra bra TV" är inte mitt jobb. För att citera mitt befäl i lumpen, Kapten Berg, "I don't care!"
Jag ställde inte upp i Robinson för att bli B-kändis och springa på Stureplan varje helg. Inte heller för att bli nån typ av lokalkändis som folk i stan stirrar på. Inget av det tilltalar mig. Om Robinson Karibien blir ett bra TV-program är inte direkt nåt man bekymrar sig över när man knappt ätit nåt på flera veckor. I alla fall inte jag.
I min värld är Robinson över. Mitt Robinson slutade när jag såg min familj stå och vänta i ankomsthallen på Arlanda. När människor runtomkring mig blev suddiga, och ljudet från flygplansmotorerna långsamt försvann.
Mitt äventyr, mitt Robinson, tog slut då och där. Det som visas på TV är för mig nåt helt annat.
Jag ska inte säga att jag inte bryr mig, då skulle jag ljuga.
Självklart sitter jag klistrad framför TV'n på lördagkvällarna.
Men i ärlighetens namn ska det bli ganska skönt när TV-programmet är över. När våra 15 minuter i rampljuset är slut så att säga. Att folk kommer fortsätta prata med, och känna igen oss deltagare, är något vi får leva med.
Så Jenny, att du inte kommer ihåg mitt namn, att du inte känner igen mig på stan, och att du tycker att jag bär lite av en "looser-stämpel", det är helt ok. För i ärlighetens namn så bryr jag mig inte. Jag bryr mig inte om att några (kanske flera) av årets deltagare tycker nedvärderande saker om mig. Jag bryr mig inte, om att svenska folket inte kommer ihåg mig. Jag bryr mig inte, när det väl kommer till kritan, om Robinson blir årets tittarsuccé, eller ett program som faller i glömska.
Vad jag däremot bryr mig om, är min familj och mina vänner. Jag bryr mig om att mitt äventyr,
MITT ROBINSON, blev en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Många erfarenheter rikare är jag, och det är jag verkligen tacksam för. Jag har lärt mig en hel del om mig själv, och om hur andra människor fungerar (och inte fungerar).
Att jag sen kablas ut som ett slött mähä, det må så vara.
För en sak är klar, I rather take the bus with my girlfriend, then sit in a Taxi alone.
Nog om det.
*****************************
Lördagens avsnitt, nummer nio i ordningen, var ganska trött. Fokus låg helt och hållet på Mats och Anders konflikt. I lägret puttrade dagarna på, men vi skapade inga löpsedlar direkt. Det som bröt det småtrista mönstret var tävlingarna. Pristävlingen vann Mats överlägset, och tur var väl det. Tror inte det var någon annan som tyckte att en kudde var ett speciellt bra pris. Dock så verkade "Mördarn" nöjd, och ingen annan grät ju heller av besvikelse.
Varför är Mats då så överlägsen oss andra i tävlingarna? Well, för det första är karln ett fysiskt mästerverk. Trots en ålder närmare 50, och en stelopererad rygg är han rena HE-MAN. Addera till det ett psyke av stål, och en vinnarskalle som slår det mesta. Fakta är att många tävlingar redan kändes avgjorda på förhand. Vi andra var som fjärdeklassare som nyss besökt kiosken, medan Mats var den läskiga killen från högstadiet som utan ett ord snodde allt vårt godis... Do you got my point?
Men så händer det. Den ödmjuka (eller???) högstadiekillen går fram till en blond tjej som vet hur man biter ifrån. Han sträcker sig mot hennes godispåse, men möts av en hård och respektlös örfil. Lite chockad och aningen generad går han därifrån. Kommentaren "Nobody, takes my candy..." känns klockren!
Det jag syftar på är alltså Robinson-tävlingen som Veronica storstilat kammade hem. Snyggt gjort! Hon krossade allt motstånd, och det är som jag sa i avsnittet, bara att lyfta på hatten. Vilken balans! Var det tacka vare baletten mån tro?
I örådet blev det respass för Mats, som därmed får göra Hans och Annika sällskap i Lag Ghede.
********************************
I nästa avsnitt, kan det bli pinsamt för mig. Beror helt på vad TV4 väljer att ta med.
Återkommer om detta, men kan avslöja att Singing Bee gästspelade på nästa pristävling.
Deltagaren..... Fredrik Norrström. Oh lord!
So long...
/Fredrik
Grym respons & ofrivillig frånvaro
Wow! Vilken respons jag fick på förra inlägget. Över 40 kommentarer, och flera hundra extra läsare blev resultatet av min känslourladdning. Många var ni som kritiserade mig för detta, men det fanns även dom som förstod mig. Kul och intressant med olika åsikter tycker jag!
Ni som då och då hänger på TV4's Robinson-sajt kanske har sett att det hela tiden läggs upp nya videodagböcker som deltagarna gjort. Att det är en ojämn fördelning känns ju inte så konstigt, men vissa är tydligen riktigt usla på att prata rakt in i kameran. Kan inte tolka det på annat sätt, när jag endast har en videodagbok (från dag 12) upplagd, medan andra snart är inne på tvåsiffrigt. Det handlar verkligen inte om att jag är sur eller avundsjuk, tvärtom kan jag tycka att det är lite komiskt. Finns säkert en logisk förklaring. Kanske. Haha.
Går just nu i tankar om att flytta bloggen till www.bloggpartner.se
ska ringa upp en av killarna bakom sidan, så får vi se hur det går, fortsättning lär följa.
Annars springer dagarna iväg! Helgen hinner ju knappt ta slut innan det är lördag igen. And Saturday means Robinson! Nice! Tror att denna veckas program kan leda till en hel del upprörda känslor. Mer om det efter programmet har visats.
Kan också tipsa om Mikkos blogg där han berättar om vad Örebrotomten kom med, om än aningen sent.
Bilder som aldrig tidigare visats offentligt utlovas!
När jag läser Mikkos inlägg, ser jag att han referar till julkortet han skickade till mig.
Det var fanimej det roligaste julkortet någonsin!
Dessvärre befinner sig det berörda kortet på ett ställe, och jag på ett annat.
Klockrent läge för en cliffhanger alltså! Titta in här under helgen, så ska jag bjuda på 2000-talets skönaste julkortsblåsning!
Må och nå toppen!
/Fredrik
Ni som då och då hänger på TV4's Robinson-sajt kanske har sett att det hela tiden läggs upp nya videodagböcker som deltagarna gjort. Att det är en ojämn fördelning känns ju inte så konstigt, men vissa är tydligen riktigt usla på att prata rakt in i kameran. Kan inte tolka det på annat sätt, när jag endast har en videodagbok (från dag 12) upplagd, medan andra snart är inne på tvåsiffrigt. Det handlar verkligen inte om att jag är sur eller avundsjuk, tvärtom kan jag tycka att det är lite komiskt. Finns säkert en logisk förklaring. Kanske. Haha.
Går just nu i tankar om att flytta bloggen till www.bloggpartner.se
ska ringa upp en av killarna bakom sidan, så får vi se hur det går, fortsättning lär följa.
Annars springer dagarna iväg! Helgen hinner ju knappt ta slut innan det är lördag igen. And Saturday means Robinson! Nice! Tror att denna veckas program kan leda till en hel del upprörda känslor. Mer om det efter programmet har visats.
Kan också tipsa om Mikkos blogg där han berättar om vad Örebrotomten kom med, om än aningen sent.
Bilder som aldrig tidigare visats offentligt utlovas!
När jag läser Mikkos inlägg, ser jag att han referar till julkortet han skickade till mig.
Det var fanimej det roligaste julkortet någonsin!
Dessvärre befinner sig det berörda kortet på ett ställe, och jag på ett annat.
Klockrent läge för en cliffhanger alltså! Titta in här under helgen, så ska jag bjuda på 2000-talets skönaste julkortsblåsning!
Må och nå toppen!
/Fredrik
Men för i helvete TV4!
Hur fan kan dom vara så jävla dumma i huvudet?
Kanske står jag under nåt invecklat kontrakt som förhindrar mig från att kritisera TV4, kanske inte. Well, do I look like i care right now? Knappast! Att visa när Sanna byter bikini är väl en sak. Men att visa hennes blottade bröst inzoomat gjorde mig verkligen illa till mods. Sanna har tre barn, varav hennes äldsta son är 19 år. Hur jävla kul är det för honom att sitta med poolarna och se morsan visa brösten i Sveriges största TV-kanal på bästa sändningstid en lördagkväll? Nej skämmes TV4, skämmes!
Ni gav ju bort Paradise Hotel till TV6, har ni glömt det?
Och det är inte över där. De som är ansvariga för vad som tas med i programmet har gjort ett gigantiskt misstag som gör lördagens program väldigt osammanhängande. Hans framställs som nåt slags korkat mobboffer, samtidigt som han av Mig, Sanna, Jimmy & Anders beskrivs som en otrevlig översittare. Tittarna vet liksom inte riktigt vad dom ska tro...
Då ska ni ändå veta att många hårda ord mot Hans är bortklippta. MÅNGA HÅRDA ORD! För mig var droppen som fick bägaren att rinna över, Hasses kommentar om att, citat "Jimmy borde åka hem och styra upp sitt liv, göra slut med sin flickvän och växa upp". Då mådde jag riktigt illa. Ett sådant personangrepp är fanimej helt stört! Detta var bara ett av dom citat som yttrades i lågornas sken, natten före sammanslagningen.
Det är lite synd att TV4 inte väljer att visa mer av vad jag berättar för Jimmy på stranden. Att det var Hasse som, citat, "styrde upp grabbpakten" var ju bara början. Hans personangrepp på Jimmy som jag var tvungen att få prata med honom (Jimmy) om, klipptes ju bort helt.
Tråkigt och lite orättvist, inte minst mot tittarna!
Förstår inte varför TV4 är så rädda för att släppa fram den bild som många andra deltagare har av Hans. Att Mikko & Johan nästintill avgudar Hans får stå för dom. Det lägger jag mig inte i, och oavsett vad jag tycker om det, så är det deras fria vilja att tycka vad dom vill om den omstridde norrlänningen. Jag är bara glad att fanstyget inte bor i samma del av landet som jag. Eller ännu värre, i samma stad. Gud förbjude!
Programmet då, till att börja med, starkt jobbat Veronica! Stort att du valde maten före immuniteten! Kycklingen smakade underbart!
Sen blev det alltså sammanslagning. Mats vann mycket imponerande Robinson-tävlingen. Vi andra hade inte en chans! Jag tänkte här nedan göra en lista på hur alla kvarvarande deltagare reagerade första dygnet efter att sammalslagningen var ett faktum;
Mats: Började genast socialisera väldigt mycket med Sanna, men var nog glad att se oss alla. Var den enda som inte direkt "valde sida".
Anders: Sluta inte låta bara för att vi blev fler. Även om han nu fick tjötgubbe-konkurrens av Johan.
Behöll dock sitt goda humör hela tiden, och blev en frisk fläkt som träffade delar av gamla lag Brise.
Jimmy: Behövde inte anstränga sig nämnvärt för att få mig och Sanna dit han ville. Paktchef Führ fick nu tillfälle att spela ut hela sitt sluga register. Han var även rätt sugen på att konfrontera Hasse angående det jag berättade på stranden. Det hade kunnat sluta illa, för då var den annars så lugna Jimmy, inte så lugn längre...
Veronica: Kände sig nog väldigt splittrad när det fanns killar som drog i henne från alla möjliga håll. Hängde med alla och ingen alls. Hade väldigt svårt att lita på någon just då...
Sanna: Var otroligt glad att se killarna i Agwe. Hasses tjat om att Jimmy var en dålig människa hade bara gjort henne mer och mer nyfiken på den omtalade Örebroar'n. Blev omgående rejält "uppvaktad" av samtliga killar från forna lag Agwe.
Mikko: Var bekymrad över att "starka" Brise nu föll isär som ett korthus. Sammanslagningen blev inte som Mr Natri hade tänkt sig tyvärr...
Johan: Fortsatte att vara den "goa göteborgar'n" tills Hasse lämnade oss. Då hände något. Kanske tappade han hoppet lite, och de glada kommentarerna ersattes allt oftare av ett grubblande på stocken...
Hans: Gick från att vara "den som visade hur man gjorde" till att vara den minst kompetenta i gruppen. Nu pratar sociala skills alltså. Har själv erkänt att han är duktig på att tala på tu man hand, men har svårt att hitta sin rätt i en större grupp. Var den som tillförde minst rent socialt i gruppen. Tror inte han sa ett ljud på hela kvällen när vi åt av svärdfisken och firade att vi alla nått sammanslagningen...
Jag: Var otroligt glad att se grabbarna i Agwe. Samtidigt kände jag mig lite jobbig när jag visste att jag skulle behöva svika både Johan och Mikko... Jag gillade ju dom! Men chansen att få bli av med Hans var för lockande!
Sen hade jag även ingått en pakt med Jimmy, Mats & Simon redan dag 1. Och jag står vid mitt ord.
Sorry att inlägget blir lite ostrukturerat, men jag blir lite upprörd när alla känslor kommer tillbaka.
Vad som heller inte visas i lördagens avsnitt är också när jag och Mikko tar en promenad längs vår nya paradisstrand. Vi pratar om hur en ev. röstning kommer gå till, och vem som kommer rösta på vem. Jag säger det inte rakt ut, men jag antyder ändå att jag hyser ett väldigt stort agg mot Hans. På väg tillbaka mot lägret möts vi upp av Hans, Veronica & Johan. Direkt tar Hasse tag i taktpinnen och förklarar att vi är fem, och dom är fyra (Jimmy, Anders, Mats & Sanna). Om vi håller ihop, så kan vi plocka dom, en efter en. Alla instämmer utom jag. Jag flackar lite med blicken, och mumlar något om att jag inte bestämt mig än. Livrädd att dom ska dra in mig i skogen och göra processen kort. (Ok, kanske lite överdrivet, men du fattar...)
Det intressanta med detta är att Hans hela tiden hävdar att han är en snäll nallebjörn som aaaaaaaaldrig skulle pakta. Ändå är det han som drar igång snacket. Människan säger till och med, citat "Jag kan tänka mig att ta på mig att välja vem vi tar ut först". Just snygg dubbelmoral. Fy fan jag kräks! Spelar man fult, fine det är spelets regler, men stå för fan för det då!
Hasses kommentar om att dom svaga måste hålla ihop är ju också lite småkonstig. Utser han sig själv och sitt sällskap till dom "starka" då eller ser han sig själv som svag? En norrländsk hybris som får Jimmys självförtroende att framstå som en mobbad fjärdeklassares...
Oj oj oj, mycket känslor som bara forsar ur en.
Kanske fyller på med lite mer när jag lugnat ned mig lite...
/Fredrik
PS: Kika in vad dom andra deltagarna tycker om avsnittet! Läsvärt!
Bl a Jimmy & Mikko har olika, men intressanta åsikter kring detta tycker jag...
Kanske står jag under nåt invecklat kontrakt som förhindrar mig från att kritisera TV4, kanske inte. Well, do I look like i care right now? Knappast! Att visa när Sanna byter bikini är väl en sak. Men att visa hennes blottade bröst inzoomat gjorde mig verkligen illa till mods. Sanna har tre barn, varav hennes äldsta son är 19 år. Hur jävla kul är det för honom att sitta med poolarna och se morsan visa brösten i Sveriges största TV-kanal på bästa sändningstid en lördagkväll? Nej skämmes TV4, skämmes!
Ni gav ju bort Paradise Hotel till TV6, har ni glömt det?
Och det är inte över där. De som är ansvariga för vad som tas med i programmet har gjort ett gigantiskt misstag som gör lördagens program väldigt osammanhängande. Hans framställs som nåt slags korkat mobboffer, samtidigt som han av Mig, Sanna, Jimmy & Anders beskrivs som en otrevlig översittare. Tittarna vet liksom inte riktigt vad dom ska tro...
Då ska ni ändå veta att många hårda ord mot Hans är bortklippta. MÅNGA HÅRDA ORD! För mig var droppen som fick bägaren att rinna över, Hasses kommentar om att, citat "Jimmy borde åka hem och styra upp sitt liv, göra slut med sin flickvän och växa upp". Då mådde jag riktigt illa. Ett sådant personangrepp är fanimej helt stört! Detta var bara ett av dom citat som yttrades i lågornas sken, natten före sammanslagningen.
Det är lite synd att TV4 inte väljer att visa mer av vad jag berättar för Jimmy på stranden. Att det var Hasse som, citat, "styrde upp grabbpakten" var ju bara början. Hans personangrepp på Jimmy som jag var tvungen att få prata med honom (Jimmy) om, klipptes ju bort helt.
Tråkigt och lite orättvist, inte minst mot tittarna!
Förstår inte varför TV4 är så rädda för att släppa fram den bild som många andra deltagare har av Hans. Att Mikko & Johan nästintill avgudar Hans får stå för dom. Det lägger jag mig inte i, och oavsett vad jag tycker om det, så är det deras fria vilja att tycka vad dom vill om den omstridde norrlänningen. Jag är bara glad att fanstyget inte bor i samma del av landet som jag. Eller ännu värre, i samma stad. Gud förbjude!
Programmet då, till att börja med, starkt jobbat Veronica! Stort att du valde maten före immuniteten! Kycklingen smakade underbart!
Sen blev det alltså sammanslagning. Mats vann mycket imponerande Robinson-tävlingen. Vi andra hade inte en chans! Jag tänkte här nedan göra en lista på hur alla kvarvarande deltagare reagerade första dygnet efter att sammalslagningen var ett faktum;
Mats: Började genast socialisera väldigt mycket med Sanna, men var nog glad att se oss alla. Var den enda som inte direkt "valde sida".
Anders: Sluta inte låta bara för att vi blev fler. Även om han nu fick tjötgubbe-konkurrens av Johan.
Behöll dock sitt goda humör hela tiden, och blev en frisk fläkt som träffade delar av gamla lag Brise.
Jimmy: Behövde inte anstränga sig nämnvärt för att få mig och Sanna dit han ville. Paktchef Führ fick nu tillfälle att spela ut hela sitt sluga register. Han var även rätt sugen på att konfrontera Hasse angående det jag berättade på stranden. Det hade kunnat sluta illa, för då var den annars så lugna Jimmy, inte så lugn längre...
Veronica: Kände sig nog väldigt splittrad när det fanns killar som drog i henne från alla möjliga håll. Hängde med alla och ingen alls. Hade väldigt svårt att lita på någon just då...
Sanna: Var otroligt glad att se killarna i Agwe. Hasses tjat om att Jimmy var en dålig människa hade bara gjort henne mer och mer nyfiken på den omtalade Örebroar'n. Blev omgående rejält "uppvaktad" av samtliga killar från forna lag Agwe.
Mikko: Var bekymrad över att "starka" Brise nu föll isär som ett korthus. Sammanslagningen blev inte som Mr Natri hade tänkt sig tyvärr...
Johan: Fortsatte att vara den "goa göteborgar'n" tills Hasse lämnade oss. Då hände något. Kanske tappade han hoppet lite, och de glada kommentarerna ersattes allt oftare av ett grubblande på stocken...
Hans: Gick från att vara "den som visade hur man gjorde" till att vara den minst kompetenta i gruppen. Nu pratar sociala skills alltså. Har själv erkänt att han är duktig på att tala på tu man hand, men har svårt att hitta sin rätt i en större grupp. Var den som tillförde minst rent socialt i gruppen. Tror inte han sa ett ljud på hela kvällen när vi åt av svärdfisken och firade att vi alla nått sammanslagningen...
Jag: Var otroligt glad att se grabbarna i Agwe. Samtidigt kände jag mig lite jobbig när jag visste att jag skulle behöva svika både Johan och Mikko... Jag gillade ju dom! Men chansen att få bli av med Hans var för lockande!
Sen hade jag även ingått en pakt med Jimmy, Mats & Simon redan dag 1. Och jag står vid mitt ord.
Sorry att inlägget blir lite ostrukturerat, men jag blir lite upprörd när alla känslor kommer tillbaka.
Vad som heller inte visas i lördagens avsnitt är också när jag och Mikko tar en promenad längs vår nya paradisstrand. Vi pratar om hur en ev. röstning kommer gå till, och vem som kommer rösta på vem. Jag säger det inte rakt ut, men jag antyder ändå att jag hyser ett väldigt stort agg mot Hans. På väg tillbaka mot lägret möts vi upp av Hans, Veronica & Johan. Direkt tar Hasse tag i taktpinnen och förklarar att vi är fem, och dom är fyra (Jimmy, Anders, Mats & Sanna). Om vi håller ihop, så kan vi plocka dom, en efter en. Alla instämmer utom jag. Jag flackar lite med blicken, och mumlar något om att jag inte bestämt mig än. Livrädd att dom ska dra in mig i skogen och göra processen kort. (Ok, kanske lite överdrivet, men du fattar...)
Det intressanta med detta är att Hans hela tiden hävdar att han är en snäll nallebjörn som aaaaaaaaldrig skulle pakta. Ändå är det han som drar igång snacket. Människan säger till och med, citat "Jag kan tänka mig att ta på mig att välja vem vi tar ut först". Just snygg dubbelmoral. Fy fan jag kräks! Spelar man fult, fine det är spelets regler, men stå för fan för det då!
Hasses kommentar om att dom svaga måste hålla ihop är ju också lite småkonstig. Utser han sig själv och sitt sällskap till dom "starka" då eller ser han sig själv som svag? En norrländsk hybris som får Jimmys självförtroende att framstå som en mobbad fjärdeklassares...
Oj oj oj, mycket känslor som bara forsar ur en.
Kanske fyller på med lite mer när jag lugnat ned mig lite...
/Fredrik
PS: Kika in vad dom andra deltagarna tycker om avsnittet! Läsvärt!
Bl a Jimmy & Mikko har olika, men intressanta åsikter kring detta tycker jag...
En summering av 2009
Jag är en sån där människa som hela tiden vill ha saker att göra. Det räcker med att jag får sitta och pilla med nåt litet obetydligt, bara jag gör nånting. Denna fredagkväll har jag (med Let's Dance skrålandes i bakgrunden) lagt in alla mina köpta CD-skivor i en egen mapp på datorn. (Detta innebär att ingen av de brända Gyllene Tider-skivor jag äger får vara med. Skivor ska vara köpta, blä för brända skivor, usch! släng dom vetja!) Lite småjobbigt att först behöva "rippa" låtarna till musikbiblioteket i Windows media player, för att sen kopiera över dem till mappen "Mina CD-skivor", men hursomhelst, nu är det gjort!
Kul att se lite gamla album som man inte spelat på länge.
Men just i denna stund inser jag att det saknas några skivor. Var är min gamla Nordman-skiva måntro? Och Absolute music 25, den vet jag finns nånstans. Säkert nedpackad i nån flyttkartong som aldrig blivit uppackad.
Nåväl, dagens skörd får räcka. Får fylla på med resten allt eftersom jag hittar dem.
2009 blev ett händelserikt år på många sätt. Här kommer en fullständigt ologisk topp-3-lista rörande fem ämnen från året som gått;
Årets skiva:
1. Robbie Williams - Reality killed the video star (ett av de bästa albumen under 2000-talet enligt mig)
2. Peter Lemarc - Klassiker (en samling underbara låtar av min svenska favoritartist)
3. Lady Gaga - The Fame Monster (en ganska oväntad pallplats, men albumet innehåller många sköna hits!)
Kommentar: När det gäller sådana här topplistor för musik så är det väldigt känsligt. Man ska självklart älska allt som är "snyggt gjort", "trendigt" & den bästa av alla "BRA MUSIK". Men let's face it! Alla gillar inte Thåström, Winnerbäck, Black Sabbath, Enya, Depeche Mode, Bob Dylan, Flaming Lips och massa annat liknande bjäfs. Well well, nu vet du vad jag gillar i alla fall. Förresten tycker jag att förra årets Absolute Music-skivor är riktigt jävla bra. Nummer 62 är vassast. Det om det.
______________________________
Årets film:
1. Änglar & Demoner (Sjukt bra. Bättre än Da Vinci-koden)
2. Johan Falk GSI (Hela serien på 6 filmer är en bra forts. på en av Sveriges bästa trilogier om Johan Falk)
3. Baksmällan (2009 års roligaste komedi)
Kommentar: Film är inte lika känsligt som musik, tack och lov. Läskiga skräckfilmer och pretentiösa djupa långtråkiga filmer är inget för mig. Att inte ha något emot amerikanska propaganda-filmer är säkert smutsigt och politiskt inkorrekt, men det är fan så härligt. Länge leve filmer som Air Force one & The sum of all fear!
______________________________
Årets personliga händelse:
1. Robinson Karibien (kommentarer överflödiga)
2. Ytterligare ett år med världens finaste tjej tillika min flickvän (Sanna, du gör mig lycklig!)
3. Alla nya människor jag lärt känna (ni har lärt mig massor om mig själv, Tack!)
Kommentar: 2009 blev sannerligen ett händelserikt år för min del.
Man glömmer lätt bort hur lyckligt lottad man är.
______________________________
Årets världs-händelse:
1. Barack Obama som president (MÄKTIGT!)
2. Svininfluensan (satte skräck i en hel värld)
3. Fallet Josef Fritzl (En man vars makabra hemlighet avslöjades. Hemsk historia, usch!)
Kommentar: Även i världen gjorde år 2009 avtryck. Obamas förstaplats känns given.
______________________________
Årets sportskandal:
1. Tiger Woods otrohet (Om du är miljardär och har en vacker fru och två små barn, varför då vara otrogen?)
2. Manchester United vinner dubbeln (ligan+ Champions League. USCH! Måtte detta aldrig hända igen!)
3. Sverige missar VM i fotboll 2010. (Heja England!)
______________________________
Det får räcka. Fem ämnen som känns mer eller mindre relevanta för min egen del. HUR SER DIN LISTA UT?
Nu ska jag kolla de privata finanserna på internetbanken, och sen sortera lite tvätt inför imorgon bitti.
Tvättiden från kl 07:00 - 09:30 var nämligen ledig denna lördag med. Kors i taket.
Imorgon är det besides tvättid, även Robinson! Sammanslagningen är ett faktum, och nu börjar de riktigt smutsiga rävspelen dyka upp. Vem lurar vem, och vem röstas ut i örådet? Missa inte detta avsnitt, för precis vad som helst kan hända (och sägas!)
Må och nå toppen!
/Fredrik
Kul att se lite gamla album som man inte spelat på länge.
Men just i denna stund inser jag att det saknas några skivor. Var är min gamla Nordman-skiva måntro? Och Absolute music 25, den vet jag finns nånstans. Säkert nedpackad i nån flyttkartong som aldrig blivit uppackad.
Nåväl, dagens skörd får räcka. Får fylla på med resten allt eftersom jag hittar dem.
2009 blev ett händelserikt år på många sätt. Här kommer en fullständigt ologisk topp-3-lista rörande fem ämnen från året som gått;
Årets skiva:
1. Robbie Williams - Reality killed the video star (ett av de bästa albumen under 2000-talet enligt mig)
2. Peter Lemarc - Klassiker (en samling underbara låtar av min svenska favoritartist)
3. Lady Gaga - The Fame Monster (en ganska oväntad pallplats, men albumet innehåller många sköna hits!)
Kommentar: När det gäller sådana här topplistor för musik så är det väldigt känsligt. Man ska självklart älska allt som är "snyggt gjort", "trendigt" & den bästa av alla "BRA MUSIK". Men let's face it! Alla gillar inte Thåström, Winnerbäck, Black Sabbath, Enya, Depeche Mode, Bob Dylan, Flaming Lips och massa annat liknande bjäfs. Well well, nu vet du vad jag gillar i alla fall. Förresten tycker jag att förra årets Absolute Music-skivor är riktigt jävla bra. Nummer 62 är vassast. Det om det.
______________________________
Årets film:
1. Änglar & Demoner (Sjukt bra. Bättre än Da Vinci-koden)
2. Johan Falk GSI (Hela serien på 6 filmer är en bra forts. på en av Sveriges bästa trilogier om Johan Falk)
3. Baksmällan (2009 års roligaste komedi)
Kommentar: Film är inte lika känsligt som musik, tack och lov. Läskiga skräckfilmer och pretentiösa djupa långtråkiga filmer är inget för mig. Att inte ha något emot amerikanska propaganda-filmer är säkert smutsigt och politiskt inkorrekt, men det är fan så härligt. Länge leve filmer som Air Force one & The sum of all fear!
______________________________
Årets personliga händelse:
1. Robinson Karibien (kommentarer överflödiga)
2. Ytterligare ett år med världens finaste tjej tillika min flickvän (Sanna, du gör mig lycklig!)
3. Alla nya människor jag lärt känna (ni har lärt mig massor om mig själv, Tack!)
Kommentar: 2009 blev sannerligen ett händelserikt år för min del.
Man glömmer lätt bort hur lyckligt lottad man är.
______________________________
Årets världs-händelse:
1. Barack Obama som president (MÄKTIGT!)
2. Svininfluensan (satte skräck i en hel värld)
3. Fallet Josef Fritzl (En man vars makabra hemlighet avslöjades. Hemsk historia, usch!)
Kommentar: Även i världen gjorde år 2009 avtryck. Obamas förstaplats känns given.
______________________________
Årets sportskandal:
1. Tiger Woods otrohet (Om du är miljardär och har en vacker fru och två små barn, varför då vara otrogen?)
2. Manchester United vinner dubbeln (ligan+ Champions League. USCH! Måtte detta aldrig hända igen!)
3. Sverige missar VM i fotboll 2010. (Heja England!)
______________________________
Det får räcka. Fem ämnen som känns mer eller mindre relevanta för min egen del. HUR SER DIN LISTA UT?
Nu ska jag kolla de privata finanserna på internetbanken, och sen sortera lite tvätt inför imorgon bitti.
Tvättiden från kl 07:00 - 09:30 var nämligen ledig denna lördag med. Kors i taket.
Imorgon är det besides tvättid, även Robinson! Sammanslagningen är ett faktum, och nu börjar de riktigt smutsiga rävspelen dyka upp. Vem lurar vem, och vem röstas ut i örådet? Missa inte detta avsnitt, för precis vad som helst kan hända (och sägas!)
Må och nå toppen!
/Fredrik
Nyårsafton & Robinsonkänsloexplosion
Var ska jag börja?
Robinson Karibien, avsnitt 7.
Detta kändes lite som "mitt" avsnitt. För trots att Annika försvann - kom tillbaka - försvann - och sen kom tillbaka igen, så känns detta avsnitt speciellt av en annan anledning. Vi vandrade en lång och mycket bekymmersam väg till Robinson-tävlingen. Själv trampade jag rakt i ett jordgetingbo och blev direkt angripen! Att ingen bröt varken ben eller armar under den otroliga djungelstrapatsen får nog anses som ett smärre under.
När vi väl kom fram till dragkampstävlingen var vi helt slutkörda - redan innan tävlingen!!
Ändå kämpade vi som galningar i 45-gradig värme i upp mot en timme! Att repet tuggade sig in i handen likt en sylvass brödkniv gör fanimej insatsen än större. Jag är, på ren svenska, så jävla stolt över oss som tävlade. Att vi höll ut så länge som vi gjorde, är helt otroligt!
Men vi backar två steg. För på vägen till tävlingen skulle vi få "stöd hemifrån". Nice! Eller? Well, när alla andra fick brev från de närmaste, så fick jag från min moster. (Så ni kan ju tänka er, att om jag inte hade haft världens bästa moster, så hade jag suttit där utan brev...) Breven från min familj och min flickvän hade inte hunnit fram i tid...
Detta antiklimax framkallade en känslomässig explosion hos mig. Jag var trött, hungrig, besviken, LEDSEN och allmänt uppgiven. Att jag i TV kallar hela situationen för "sugtråkig" är verkligen censurerat! Originalet innehöll fler svordomar, mer tårar och ett psykbryt som jag för alltid kommer att minnas. Tack och lov lyckades jag på något sätt ta mig vidare och när det väl blev dags för tävling så använde jag mig av alla känslor för att hitta krafter jag inte hade.
Kan också tillägga att det kom en hel del tårar när man satt i soffan och såg detta på TV...
Känslomässig flashback indeed.
När jag väl fick mina brev dagen efter var det som att en stor tung sten lättade från mina axlar. En underbar känsla, även om det kom många tårar...
Pristävlingen vann jag och Hans över Mats och Annika. En viktig vinst, inte minst mentalt då vi nu tävlade mot Annika. Att dom sen lyckades "missförstå" tävlingen... ja vad fan säger man om det? Virrigt värre Agwe!?
Och jag står verkligen för min kommentar om att Agwes taktik genomgående ända från början var nästan pinsamt dålig.
Att dom sen hade roligare än oss är en annan sak...
Summa sumarium så är jag ändå nöjd med avsnittet. Trots att jag snörvlar mig genom hela baletten...
__________________________________________
Nyårsafton firades med goda vänner, och vi åt och drack gott hemma hos mig. Jag älskar verkligen att samla goda vänner till fest. Speciellt när jag får agera värd, och öppna mitt hem för glada och trevliga människor!
Och när maten och drycken blir storartad succé gör det ju inte saken sämre...
Jag, Sanna, Kalle, Sandra, Sebbe, Jessica, Danne, Emelie & Carro gjorde alla sitt för att få kvällen lyckad.
Tack till er alla!
Framåt småtimmarna rörde sig (det som återstod av) sällskapet hem till Sannas kompisar Maria & Johan. En mycket trevlig avslutning på 2009, och en very nice start på 2010! Framåt kl sex började dock festligheterna gå mot sitt slut, och det nya årets första natt blev så småningom till morgon. Kallt var det också.
När jag skriver detta inlägg är jag fortfarande märkbart tagen av kvällens avsnitt, och inte ens en flaska rött har kunnat hålla ytterligare tårar borta. Snarare tvärtom.
___________________________________________
By the way så har jag beslutat mig för att tacka nej till jobberbjudandet från StockonTV.
Vill du veta varför får du bjuda på en fika! ;-)
___________________________________________
Här är ett axplock från nyårsnatten...
Man in black...
Snyggingarna börjar räkna ner...
Kalle testade oss i ett Musik-quiz...
Gott nytt år!
/Fredrik
Julafton, Juldagen & torsk i nätet för Lag Brise
Julafton_ Jag & Sanna åt julfrukost hos mina föräldrar, jullunch med hennes släkt, och avslutade kvällen i soffan @ my place. Några avsnitt NCIS toppades av lösgodis och STEKT KOKOS! Jag fick nämligen (bl a) en kokosnöt av Sanna i julklapp, och den tillagade vi självklart samma kväll enligt konstens alla regler. Härliga flashbacks när den salta "popcornaktiga" smaken intog munnen. Kontrasten till lösgodis gjorde bara upplevelsen ännu mer paradoxal. Trevligt var det i alla fall!
Juldagen_ Förfesten började tidigt hemma hos mig. En salig blandning av folk, som alla var sådär härligt taggade hade samlats. Vi (Jag, Kalle, Danne, Emelie, Jessica, Carro, Alexandra, Martin och Erik) hade bokat bord på Restaurang La Pampa, där diverse köttbitar beställdes in i varierande färg. Allt från medium rare till well done. Personligen föredrar jag att köttet är "bra gjort". Alltså det läggs ju på grillen av en anledning. Att det sen anses lite "finare" att inte käka Ingvar Carlsson (läs skosula) till middag, skiter jag högaktningsfullt i.
Mätta och belåtna rörde vi oss till nattklubben Satin, där det efter en trög start blev ett ordentligt drag. Träffade många gamla bekantskaper, vilket ju alltid är trevligt. Efter ett tag fastnade jag vid BlackJack-bordet. And what to say, what to say, 700 pix plus får ju anses vara helt ok! (För dom slantarna köpte jag för övrigt en massa film idag. Alla sex Irene Huss-filmerna, fyra Am. Pie-filmer, säsong 1 av Ally McBeal, "The Contract" & supersnygga Guy Ritchie-rullen "Revolver" bar jag med mig hemåt. Att notan endast slutade på 495:- gjorde det hela till ett fynd á la bakplåtspapper på Ullared)
Nåväl, efter att ha fått nog av klaustrofobin inne på Satin, rörde vi oss i Taxi återigen hem till mig. En schysst efterpärla med vin, öl, trevligt sällskap och en sjuhelsikes massa popcorn tog fart. Långt in på de härliga småtimmarna höll vi på. Att man sen skulle upp och jobba dagen efter var kanske ingen höjdare, men va fan. Det är ju bara Juldagen en gång om året!
Robinson, avsnitt 6_ Väljer att sammanfatta detta avsnitt med sex punkter;
* Även om priset sög, så var tjejernas seger i Pristävlingen imponerande.
* När Agwe vann Robinson-tävlingen utbrast (nästan) hela produktionsteamet i ett enda stort glädjetjut. Att detta förnekades efteråt är lika patetiskt som självklart. Men hur som helst så fick Lag Brise en ursäkt från högsta hönset Ylva. Att Brises stege gick sönder under tävlingens gång hade nog inte så stor inverkan på slutresultatet. Eller?
* Fick denna kommentar idag; "Den där Mats, han är ju inte ödmjuk för fem öre. Han snackar om att Brise inte beter sig värdigt som vinnare, men han sitter ju själv och hittar på löjliga bortförklaringar efter varje torsk - En jävla dålig förlorare är vad han är!"
Lite väl hårda ord om du frågar mig, men var och en har ju rätt till sin åsikt...
*Sanningen bakom tisslandet och tasslandet i Brise inför örådet är denna: Det fanns en klar och tydlig pakt. Den bestod av fyra killar, som alla röstade på Annika. Till saken hör även att dessa herrar (mig inkluderad alltså), även hade utsett en "reserv" om Annika av någon anledning inte skulle gå att rösta på. Eftersom hon var en av dem som komponerade ihop lagen, var vi (läs killarna) lite oroliga att hon kanske fått någon typ av immunitet i samband med den nya lagindelningen. Nu var ju så inte fallet, men ändå. Reservplanen fanns i alla fall där...
*Vid det här laget hade jag börjat få stora problem med det otäcka såret på min fot, och för er som var uppmärksamma så var högerdojan ersatt av ett kraftigt bandage under (ingången till) Robinsontävlingen.
Jäklar vad ont det gjorde när läkaren Christian gjorde rent såret!
* När Paolo meddelade att den som röstades ut, inte skulle lämna tävlingen kändes det jävligt surt. Fucking jävla ruttet om jag ska vara helt ärlig. Men vi hade ju som sagt ingen aning om vad som komma skulle...
So long,
/Fredrik
Kokosmjölken var klart godkänd
Sen åkte pannan fram...
...och med en "Farbror Melker-dos" salt så blev det kanon!
Kontraster var det ja...
Juldagen_ Förfesten började tidigt hemma hos mig. En salig blandning av folk, som alla var sådär härligt taggade hade samlats. Vi (Jag, Kalle, Danne, Emelie, Jessica, Carro, Alexandra, Martin och Erik) hade bokat bord på Restaurang La Pampa, där diverse köttbitar beställdes in i varierande färg. Allt från medium rare till well done. Personligen föredrar jag att köttet är "bra gjort". Alltså det läggs ju på grillen av en anledning. Att det sen anses lite "finare" att inte käka Ingvar Carlsson (läs skosula) till middag, skiter jag högaktningsfullt i.
Mätta och belåtna rörde vi oss till nattklubben Satin, där det efter en trög start blev ett ordentligt drag. Träffade många gamla bekantskaper, vilket ju alltid är trevligt. Efter ett tag fastnade jag vid BlackJack-bordet. And what to say, what to say, 700 pix plus får ju anses vara helt ok! (För dom slantarna köpte jag för övrigt en massa film idag. Alla sex Irene Huss-filmerna, fyra Am. Pie-filmer, säsong 1 av Ally McBeal, "The Contract" & supersnygga Guy Ritchie-rullen "Revolver" bar jag med mig hemåt. Att notan endast slutade på 495:- gjorde det hela till ett fynd á la bakplåtspapper på Ullared)
Nåväl, efter att ha fått nog av klaustrofobin inne på Satin, rörde vi oss i Taxi återigen hem till mig. En schysst efterpärla med vin, öl, trevligt sällskap och en sjuhelsikes massa popcorn tog fart. Långt in på de härliga småtimmarna höll vi på. Att man sen skulle upp och jobba dagen efter var kanske ingen höjdare, men va fan. Det är ju bara Juldagen en gång om året!
Robinson, avsnitt 6_ Väljer att sammanfatta detta avsnitt med sex punkter;
* Även om priset sög, så var tjejernas seger i Pristävlingen imponerande.
* När Agwe vann Robinson-tävlingen utbrast (nästan) hela produktionsteamet i ett enda stort glädjetjut. Att detta förnekades efteråt är lika patetiskt som självklart. Men hur som helst så fick Lag Brise en ursäkt från högsta hönset Ylva. Att Brises stege gick sönder under tävlingens gång hade nog inte så stor inverkan på slutresultatet. Eller?
* Fick denna kommentar idag; "Den där Mats, han är ju inte ödmjuk för fem öre. Han snackar om att Brise inte beter sig värdigt som vinnare, men han sitter ju själv och hittar på löjliga bortförklaringar efter varje torsk - En jävla dålig förlorare är vad han är!"
Lite väl hårda ord om du frågar mig, men var och en har ju rätt till sin åsikt...
*Sanningen bakom tisslandet och tasslandet i Brise inför örådet är denna: Det fanns en klar och tydlig pakt. Den bestod av fyra killar, som alla röstade på Annika. Till saken hör även att dessa herrar (mig inkluderad alltså), även hade utsett en "reserv" om Annika av någon anledning inte skulle gå att rösta på. Eftersom hon var en av dem som komponerade ihop lagen, var vi (läs killarna) lite oroliga att hon kanske fått någon typ av immunitet i samband med den nya lagindelningen. Nu var ju så inte fallet, men ändå. Reservplanen fanns i alla fall där...
*Vid det här laget hade jag börjat få stora problem med det otäcka såret på min fot, och för er som var uppmärksamma så var högerdojan ersatt av ett kraftigt bandage under (ingången till) Robinsontävlingen.
Jäklar vad ont det gjorde när läkaren Christian gjorde rent såret!
* När Paolo meddelade att den som röstades ut, inte skulle lämna tävlingen kändes det jävligt surt. Fucking jävla ruttet om jag ska vara helt ärlig. Men vi hade ju som sagt ingen aning om vad som komma skulle...
So long,
/Fredrik
Kokosmjölken var klart godkänd
Sen åkte pannan fram...
...och med en "Farbror Melker-dos" salt så blev det kanon!
Kontraster var det ja...
